Kampen för ett juridiskt erkännande
-
Toleransediktet undertecknades av Ludvig XVI år 1787, som gav protestanterna civil status
Redan i slutet av 1760-talet ställdes krav på ett juridiskt erkännande av icke-katoliker. Den mest angelägna tvisten gällde civil status, i synnerhet ogiltigheten av äktenskap som inte firades i kyrkan.
1785 protesterade La Fayette, som var tillbaka från det amerikanska frihetskriget, till förmån för de franska protestanternas ”emancipation”. Han tog kontakt med den nye överintendenten för ”ökenkyrkorna”, pastor Rabaut Saint-Etienne, som genom La Fayette träffade regeringens minister Malesherbes, som var välkänd för sina åsikter till förmån för ett civiläktenskap för protestanter.
Att göra slut på utstötningen av OR förnekande av rättigheter för protestanter
-
Jean-Paul Rabaut Saint-Étienne © S.H.P.F.
Ett dekret undertecknades av Louis XVI i november 1787. Det byggde på flera papper/förklaringar/traktat/pamfletter (översätts egentligen som ”memo”, men ett av mina förslag skulle vara bättre här, varav ett skrevs av Malesherbes själv, och handlade endast om civil status för dem som ”inte omfamnar den katolska tron” : ett icke-religiöst bröllop var tillåtet med en enkel anmälan inför en kunglig domare eller prästen i den lokala församlingen, som fungerade som registrator. Födelser och dödsfall registrerades på samma sätt.
De flesta protestanter reagerade positivt på ediktet och många av dem ställde sig inför en domare för att legalisera sina ”kyrkor i öknen”-föreningar eller registrera barns födelse. – I franskan står det faktiskt ”Births and deaths were registered in the same way”
Ediktets begränsningar
Parlamentet registrerade ediktet den 29 januari 1788, men klargjorde att katolicismen förblev landets officiella religion.
Några icke-katoliker förvägrades dock fortfarande befattningar i offentlig tjänst och inom läraryrket. Protestanter fick slutligen tillträde till civila och militära arbeten i och med det konstitutionella dokumentet av den 24 december 1789.
De beviljades samvetsfrihet under revolutionen i och med deklarationen om de mänskliga rättigheterna, och religionsfrihet i och med det konstitutionella dokumentet av den 3 september 1791.