Theodor Seuss Geisel (2 mars 1904 – 24 september 1991), mer känd som Ted Geisel, Theo LeSieg och Dr. Seuss (Doctor Seuss) var en amerikansk författare och serietecknare, mest känd för sina klassiska barnböcker under pseudonymen Dr. Seuss, bland annat Katten i hatten, Gröna ägg och skinka, Hur grinchen stal julen och En fisk två fiskar Röd fisk blå fisk. Hans böcker har blivit en viktig del av vardagen för många barn och deras föräldrar. Dr Seuss kännetecken var bland annat hans rimmade text och hans udda varelser. Han skrev och illustrerade 44 barnböcker. Många av hans böcker har anpassats till korta animerade program. Hans böcker Katten i hatten, Hur grinchen stal julen, Horton hör en vem! och Lorax har anpassats till långfilmer, liksom musikalen ”Seussical”, som är en bearbetning av många av hans böcker tillsammans.
Liv och karriär
Theodor Seuss Geisel föddes den 2 mars 1904 i Springfield, Massachusetts, som son till Henrietta Seuss och Theodor Robert Geisel. Han hade två systrar, Marnie och Henrietta. Henrietta dog av lunginflammation när hon var 18 månader gammal. Han gick i Fremont Intermediate School från 12 till 14 års ålder. Hans far var parkinspektör med ansvar för Forest Park (Springfield), en stor park som innehöll ett zoo och låg tre kvarter från ett bibliotek. Både Geisels far och farfar var bryggmästare i Springfield, vilket kan ha påverkat hans åsikter om förbudet. Som nybliven medlem i Dartmouth Colleges klass 1925 blev han medlem i Sigma Phi Epsilon. Han gick också med i Dartmouth Jack-O-Lantern och blev så småningom chefredaktör. (Han tog över posten från sin nära vän, författaren Norman MacLean.) Men efter att Geisel ertappades med att ha ordnat ett fyllesällskap (och därmed brutit mot förbudslagarna) insisterade skolan på att han skulle avgå från alla fritidsaktiviteter. För att kunna fortsätta sitt arbete med Jack-O-Lantern utan att administrationen visste om det började Geisel signera sitt arbete med pseudonymen ”Seuss” (som var både hans mellannamn och hans mors flicknamn). Hans första verk signerat som ”Dr. Seuss” dök upp efter att han tagit sin examen, sex månader efter att han började arbeta för humortidningen The Judge där hans veckofilmer Birdsies and Beasties dök upp. Seuss familj, som hade emigrerat från Tyskland, skulle ha uttalat sitt namn som ”zoice”, standarduttalet på tyska (enligt folkräkningen var Geisels mor född i Massachusetts, och det var hennes föräldrar som var immigranter). Alexander Liang, som tillsammans med Geisel tjänstgjorde på Jack-O- Lantern och senare var professor vid Dartmouth, illustrerade detta.
Tyvärr har Geisel själv citerats för att ha sagt ”Seuss — rimmar på röst”, men namnet uttalas nästan universellt på engelska med ett inledande s-ljud och rimmar på ”juice”. Geisel använde också pseudonymen Theo. LeSieg (Geisel stavat baklänges) för böcker som han själv skrev men som andra illustrerade.
Han gick in på Lincoln College i Oxford och hade för avsikt att ta en filosofie doktorsexamen i litteratur. I Oxford träffade han sin blivande fru Helen Palmer; han gifte sig med henne 1927 och återvände till Oxford utan att avlägga examen. ”Dr.” i hans pseudonym är ett erkännande av hans fars ouppfyllda förhoppningar om att Seuss skulle få en doktorsexamen i Oxford.
Han började skicka in humoristiska artiklar och illustrationer till Judge, The Saturday Evening Post, Life, Vanity Fair och Liberty. Ett anmärkningsvärt ”Technocracy Number” gjorde sig lustig över Technocracy-rörelsen och innehöll satiriska rim på bekostnad av Frederick Soddy. Han blev nationellt känd genom sina annonser för Flit, ett vanligt insektsbekämpningsmedel på den tiden. Hans slogan ”Quick, Henry, the Flit!” blev ett populärt slagord. Geisel försörjde sig och sin fru under den stora depressionen genom att teckna reklam för General Electric, NBC, Standard Oil och många andra företag. Han skrev och tecknade också en kortlivad serietidning kallad Hejji 1935.
Under 1937, när Seuss återvände från en oceanresa till Europa, inspirerade rytmen från fartygsmotorerna den dikt som blev hans första bok, And to Think That I Saw It on Mulberry Street. Seuss skrev ytterligare tre barnböcker före andra världskriget (se listan över verk nedan), varav två är, atypiskt för honom, på prosa.
När andra världskriget inleddes vände sig Dr. Seuss till politiska karikatyrer och tecknade över 400 på två år som redaktionell karikatyrtecknare för den vänstervridna dagstidningen PM i New York City. Dr. Seuss politiska teckningar, som senare publicerades i Dr. Seuss Goes to War, motsatte sig Hitlers och Mussolinis grymhet och var mycket kritiska mot isolationister, framför allt Charles Lindbergh, som motsatte sig USA:s inträde i kriget. En karikatyr skildrade alla japansk-amerikaner som latenta förrädare eller femtekolonnare, samtidigt som andra karikatyrer beklagade rasismen i hemlandet mot judar och svarta som skadade krigsansträngningarna. Hans karikatyrer stödde starkt president Roosevelts sätt att leda kriget och kombinerade de vanliga uppmaningarna att ransonera och bidra till krigsansträngningarna med frekventa angrepp på kongressen (särskilt det republikanska partiet), delar av pressen (t.ex. New York Daily News och Chicago Tribune) och andra för att ha kritiserat Roosevelt, kritiserat hjälpen till Sovjetunionen, undersökt misstänkta kommunister och andra förseelser som han framställde som att de ledde till splittring och hjälpte nazisterna, avsiktligt eller oavsiktligt. År 1942 vände Dr. Seuss sin energi till att direkt stödja den amerikanska krigsmakten. Först arbetade han med att rita affischer för det amerikanska finansdepartementet och War Production Board. 1943 gick han sedan med i armén och blev chef för animationsavdelningen vid First Motion Picture Unit of the United States Army Air Forces, där han skrev filmer som omfattade Your Job in Germany, en propagandafilm från 1945 om freden i Europa efter andra världskriget, Design for Death, en studie av den japanska kulturen som vann en Oscar för bästa dokumentärfilm 1947, och serien Private Snafu, som består av träningsfilmer för vuxna inom armén. Under sin tid i armén tilldelades han Legion of Merit. Dr Seuss’ icke-militära filmer från den här tiden fick också ett gott mottagande; Gerald McBoing-Boing vann 1950 en Oscar för bästa kortfilm (animerad).
Trots sina många utmärkelser vann Dr Seuss aldrig Caldecottmedaljen eller Newbery. Tre av hans titlar valdes ut som Caldecott-runners-up (numera kallade Caldecott Honor-böcker): McElligot’s Pool (1947), Bartholomew and the Oobleck (1949) och If I Ran the Zoo (1950).
Efter kriget flyttade dr Seuss och hans fru till La Jolla i Kalifornien. Han återvände till barnböcker och skrev vad många anser vara hans bästa verk, inklusive sådana favoriter som If I Ran the Zoo (1950), Scrambled Eggs Super! (1953), On Beyond Zebra! (1955), If I Ran the Circus (1956) och How the Grinch Stole Christmas! (1957).
Till samma tid inträffade en viktig utveckling som påverkade mycket av Seuss senare verk. I maj 1954 publicerade tidskriften Life en rapport om analfabetism bland skolbarn, där man drog slutsatsen att barnen inte lärde sig läsa eftersom böckerna var tråkiga. Seuss förläggare gjorde därför upp en lista med 400 ord som han ansåg vara viktiga och bad dr Seuss att korta ner listan till 250 ord och skriva en bok med enbart dessa ord. Nio månader senare var Seuss klar med The Cat in the Hat och använde 220 av de ord han fått. Den här boken var en kraftsamling – den behöll teckningsstilen, versrytmen och all den fantasifulla kraft som fanns i Seuss tidigare verk, men på grund av det förenklade ordförrådet kunde den läsas av nybörjarläsare. Det finns ett rykte om att Bennett Cerf 1960 slog vad med dr Seuss om 50 dollar att han inte kunde skriva en hel bok med bara femtio ord. Resultatet blev förmodligen Gröna ägg och skinka. Det ytterligare ryktet att Cerf aldrig betalade Seuss de 50 dollarna har aldrig bevisats och är sannolikt osant. Dessa böcker nådde betydande internationella framgångar och är fortfarande mycket populära.
Dr Seuss fortsatte att skriva många andra barnböcker, både på sitt nya sätt med förenklat ordförråd (som såldes som ”nybörjarböcker”) och i sin äldre, mer genomarbetade stil. År 1982 skrev dr Seuss ”Hunches in Bunches”. Beginner Books var inte lätta för Seuss, och enligt uppgift arbetade han i månader med att skapa dem.
Vid olika tillfällen skrev Seuss också böcker för vuxna som använde sig av samma stil med verser och bilder: De sju Lady Godivas, Åh, vilka platser du kommer att gå till och Du är bara gammal en gång.
Den 23 oktober 1967, under en mycket svår sjukdom, begick Dr. Seuss hustru, Helen Palmer Geisel, självmord. Seuss gifte sig med Audrey Stone Dimond den 21 juni 1968. Seuss själv avled, efter flera års sjukdom, i La Jolla i Kalifornien den 24 september 1991.
Den 1 december 1995 döptes UCSD:s universitetsbiblioteksbyggnad om till Geiselbiblioteket för att hedra Audrey och Seuss för deras generösa bidrag till biblioteket och deras hängivenhet för att förbättra läs- och skrivkunnigheten.
Dr. Seuss förväxlades ofta, bland annat av US Postal Service, med Dr. Suess (Hans Suess), hans samtida som bodde på samma ort, La Jolla. Deras namn har kopplats samman postumt: Hans Suess personliga papper finns i Geisel Library vid UC San Diego.
2002 öppnades Dr. Seuss National Memorial Sculpture Garden i hans födelseort Springfield, Massachusetts; den innehåller skulpturer av Dr. Seuss och av många av hans karaktärer.
Trots att han ägnade större delen av sitt liv åt att skriva barnböcker fick han aldrig några barn själv.
Arbeten
Dr. Seuss tidigare konstverk använde sig ofta av den skuggade strukturen från blyertsteckningar eller akvareller, men i barnböcker från efterkrigstiden använde han sig i allmänhet av det skarpare mediet penna och bläck, där han normalt bara använde svart, vitt och en eller två färger. I senare böcker som The Lorax användes fler färger.
Seuss figurer är ofta rundade och något hängande. Detta gäller till exempel Grinchens och katten i hattens ansikten. Det gäller också praktiskt taget alla byggnader och maskiner som Seuss ritade: även om dessa föremål är rikligt försedda med raka linjer i verkligheten, kunde detta för byggnader delvis åstadkommas genom valet av arkitektur. När det gäller maskiner innehåller till exempel If I Ran the Circus en hängande lyftkran och en hängande ångkalliop.
Seuss tyckte uppenbarligen om att rita arkitektoniskt genomarbetade objekt. Hans oändligt varierade (men aldrig rätlinjiga) palats, ramper, plattformar och fristående trappor hör till hans mest suggestiva skapelser. Seuss ritade också utstuderade fantasimaskiner, som Audio-Telly-O-Tally-O-Count, från Dr. Seuss’ Sleep Book, är ett exempel på. Seuss gillade också att rita udda arrangemang av fjädrar eller päls, till exempel Bartholomew Cubbins 500:e hatt, Gertrude McFuzz svans och husdjuret för flickor som gillar att borsta och kamma, i En fisk två fiskar.
Dr Seuss bilder förmedlar ofta rörelse på ett levande sätt. Han var förtjust i en slags ”voilà”-gest, där handen vänds utåt och fingrarna sprids något bakåt med tummen uppåt; detta görs av Ish till exempel i One Fish Two Fish när han skapar fiskar (som själva utför gesten med sina fenor), i inledningen av de olika numren i If I Ran the Circus och i inledningen av de små katterna i The Cat in the Hat Comes Back. Han var också förtjust i att rita händer med sammanflätade fingrar, vilket såg ut som om karaktären vred tummarna.
Seuss följer också den tecknade traditionen att visa rörelse med linjer, till exempel i de svepande linjerna som åtföljer Sneelocks sista dykning i If I Ran the Circus. Tecknarens linjer används också för att illustrera sinnenas verkan (syn, lukt och hörsel) i The Big Brag och till och med tankens verkan, som i det ögonblick då Grinchen får sin hemska idé.
Återkommande bilder
Seuss’ tidiga arbete med reklam och redaktionell teckning gav upphov till skisser som fick ett perfekt förverkligande senare i barnböckerna. Ofta var den uttrycksfulla användning som Seuss senare gjorde av en bild helt annorlunda än originalet.
- En redaktionell karikatyr av den 16 juli 1941 avbildar en val som vilar på toppen av ett berg, som en parodi på amerikanska isolationister, särskilt Charles Lindbergh. Detta återgavs senare (utan uppenbart politiskt innehåll) som Wumbus i On Beyond Zebra (1955). Seussianska valar (glada och ballongformade, med långa ögonfransar) förekommer också i McElligot’s Pool, If I Ran the Circus och andra böcker.
- En annan redaktionell karikatyr från 1941 visar en lång ko med många ben och juver, som föreställer de erövrade nationerna i Europa som mjölkas av Adolf Hitler. Detta blev senare Umbus i On Beyond Zebra.
- Tornet av sköldpaddor i en redaktionell karikatyr från 1942 förebådar ett liknande torn i Yertle the Turtle. Detta tema förekom också i en Judge-teckning som en bokstav i ett hieroglypiskt meddelande och i Seuss kortlivade serietidning Hejji. Seuss har en gång sagt att sköldpaddan Yertle var Adolf Hitler.
- De små katterna A B och C (liksom resten av alfabetet) som springer ur varandras hattar dök upp i en Ford-reklam.
- De sammankopplade skäggen i Did I Ever Tell You How Lucky You Are? dyker ofta upp i Dr. Seuss verk, särskilt i Hejii, där två getter var sammankopplade i skägget, The 5000 Fingers of Dr. T, där två rullskridskoåkande vakter är sammanfogade i skägget, och en politisk teckning där nazismen och America First-rörelsen porträtteras som ”männen med siamesiskt skägg”.
- Seuss tidigaste elefanter var avsedda för reklam och hade något skrynkliga öron, ungefär som riktiga elefanter har. Med And to Think that I Saw it on Mulberry Street (1937) och Horton Hatches the Egg (1940) blev öronen mer stiliserade, lite som ängelvingar och därmed passande för den heliga Horton. Under andra världskriget dök elefantbilden upp som ett emblem för Indien i fyra redaktionella tecknade serier. Horton och liknande elefanter förekommer ofta i efterkrigstidens barnböcker.
- Under tiden som Seuss tecknade annonser för Flit blev han skicklig på att teckna insekter med enorma stingers, formade som en mjuk S-kurva och med en vass ände som innehöll en bakåtriktad barb på undersidan. Deras ansiktsuttryck visar glad och illvillig illvilja. Dessa insekter återgavs senare i en redaktionell serieteckning som en svärm av allierade flygplan (1942), och återigen som Sneedle i On Beond Zebra, och ännu en gång som Skritz i I Had Trouble in Getting to Solla Sollew.
Anpassningar av Dr. Seuss arbete
Under större delen av sin karriär var Dr. Seuss ovillig att låta sina figurer marknadsföras i sammanhang utanför sina egna böcker. Han tillät dock några få animerade tecknade filmer, en konstform som han själv hade skaffat sig erfarenhet av under andra världskriget.
Seuss första tecknade adaption var Horton Hatches the Egg 1942. Den animerades av Warner Brothers, samma studio som han var med och skapade Private Snafu för. Horton regisserades av Robert Clampett och presenterades som en del av Looney Tunes-serien. Den innehöll ett antal skämt som inte fanns i den ursprungliga berättelsen, t.ex. att en fisk begår självmord och att huvudrollsinnehavaren är förtjust i Katharine Hepburn.
1966 gav Seuss den framstående serietecknaren Chuck Jones, hans vän och före detta kollega från kriget, tillåtelse att göra en tecknad version av How the Grinch Stole Christmas!. Seuss, som ”Ted Geisel”, anges som medproducent tillsammans med Jones. Denna tecknade film var mycket trogen originalboken. Den betraktas av många som en klassiker än i dag och ingår i den stora katalogen av årliga julspecials på TV. Flera fler animerade specialfilmer baserade på Seuss verk följde, bland annat tecknade versioner av Horton Hears a Who!, Lorax och Katten i hatten 1971, men den sistnämnda ansågs mindre framgångsrik.
Mot slutet av sitt liv tycks Seuss ha släppt på sin politik, och flera andra tecknade filmer och leksaker gjordes med hans figurer, vanligtvis Katten i hatten och Grinchen. En sovjetisk målar-på-glasanimerad kortfilm kallad Welcome (en anpassning av Thidwick the Big-Hearted Moose) gjordes 1986. Den sista anpassningen av Seuss verk innan han dog var The Butter Battle Book, en tv-special baserad på boken med samma namn, regisserad av vuxenanimationslegenden Ralph Bakshi. Seuss själv kallade specialfilmen för ”den mest trogna anpassningen av hans verk”. När Seuss dog i cancer vid 87 års ålder 1991 fick hans änka Audrey Geisel ansvaret för alla licensfrågor. Hon godkände en filmversion av How the Grinch Stole Christmas! med Jim Carrey i huvudrollen samt en musikal med Seuss-tema på Broadway kallad Seussical (båda släpptes år 2000). ”The Grinch” har haft begränsade föreställningar på Broadway under julsäsongen, efter att ha haft premiär 1998 (under titeln How the Grinch Stole Christmas!) på Old Globe Theatre i San Diego, där den har blivit en jultradition. En film baserad på ”Katten i hatten” släpptes 2003 med Mike Myers i huvudrollen. Audrey Geisel sägs ha varit mycket högljudd i sitt ogillande av filmen, och tros ha sagt att det inte skulle bli några fler live-action adaptioner av Seuss böcker. En CGI-animerad filmatisering av Horton Hears a Who! hade premiär den 14 mars 2008.Dr. Seuss böcker och figurer finns numera även i en nöjespark: Seuss Landing ”island” i nöjesparken Islands of Adventure i Orlando, Florida. Det har också införts produktbindningar (flingor och så vidare). För att vara trogen böckerna finns det inte en enda rak linje i hela Seuss Landing: allting kröker sig runt.
Bästsäljande böcker
År 2000 sammanställde Publishers Weekly en lista över de mest sålda barnböckerna genom tiderna (listorna med hårda och mjuka pärmar trycktes separat).
| No. | Bok | Första publicerad |
Alla-time rank hardcover barnböcker |
Noter |
|---|---|---|---|---|
| 1 | Gröna ägg och skinka | 1960 | #4 | utkom på ljudbok, läst av Adrian Edmondson |
| 2 | Katten i hatten | 1957 | #9 | omkring 7.2 miljoner sålda exemplar år 2000
utgiven som ljudbok, läst av Adrian Edmondson |
| 3 | En fisk Två fiskar Röd fisk Blå fisk | 1960 | #13 | utgiven som ljudbok, läst av Rik Mayall |
| 4 | Hop on Pop | 1963 | #16 | |
| 5 | Oh, the Places You’ll Go! | 1990 | #17 | |
| 6 | Dr. Seuss ABC | 1960 | #18 | utgiven på ljudbok, uppläst av Rik Mayall |
| 7 | The Cat in the Hat Comes Back | 1958 | #26 | utgiven på ljudbok, läst av Adrian Edmondson |
| 8 | Fox in Socks | 1965 | #31 | utkommer på ljudbok, läst av Adrian Edmondson |
| 9 | How the Grinch Stole Christmas! | 1957 | #35 | utgiven på ljudbok, läst av Rik Mayall |
| 10 | Min bok om MIG | 1969 | #40 | Illustrerad av Roy McKie |
| 11 | Jag kan läsa med slutna ögon! | 1978 | #58 | |
| 12 | Oh, vad du kan tänka! | 1975 | #65 | |
| 13 | Oh Say Can You Say? | 1979 | #85 | |
| 14 | Det finns en Wocket i min ficka! | 1974 | #93 | |
| 15 | Mr Brown Can Moo! Kan du? | 1996 | #98 | tavlbok |
| 16 | Dr. Seuss ABC | 1996 | #99 | tavla |
| 17 | Mr Brown Can Moo! Kan du? | 1970 | #101 | |
| 18 | Sköldpaddan Yertle och andra berättelser | 1958 | #125 | |
| 19 | Sneglarna och andra berättelser | 1961 | #129 | |
| 20 | Tio äpplen på toppen! | 1961 | #130 | listad som Theo. LeSieg; illustrerad av Roy McKie |
| 21 | Jag tänker inte gå upp i dag! | 1987 | #135 | illustrerad av James Stevenson |
| 22 | Horton Hatches the Egg | 1940 | #138 | |
| 23 | Happy Birthday to You! | 1959 | #139 | |
| 24 | Dr. Seuss’s Sleep Book | 1962 | #140 |
Omnibus volumes
- A Hatfull of Seuss: Fem favoritberättelser från dr Seuss
- Bartholomew and the Oobleck (1949), If I Ran the Zoo (1950), Horton Hears a Who! (1954), The Sneetches and Other Stories (1961) och Dr. Seuss’s Sleep Book (1962)
- Your Favorite Seuss : A Baker’s Dozen by the One and Only Dr. Seuss Molly Leach (Designer)
- And To Think That I Saw It On Mulberry Street, Horton Hears a Who!, McElligot’s Pool, Om jag styrde djurparken, Grattis på födelsedagen, Dr Seuss sömnbok, Sköldpaddan Yertle, Katten i hatten, Hur grinchen stal julen, Gröna ägg och skinka, Lorax, Sneetches och Åh, vilka platser du kommer att gå till!
- Six By Seuss: A Treasury of Dr. Seuss Classics
- And To Think That I Saw It On Mulberry Street, The 500 Hats of Bartholomew Cubbins, Horton Hatches the Egg, Yertle the Turtle and Other Stories, How the Grinch Stole Christmas, The Lorax
Writing as Theo. LeSieg
LeSieg är Dr. Seuss efternamn, Geisel, stavat baklänges.
- Tio äpplen på toppen!. Illustrerad av Roy McKie. ©1961, 1989-2004, B-19
- Kom över till mitt hus. Illustrerad av Richard Erdoes. ©1966, B-44; 2006
- I ett folkets hus. Illustrerad av Roy McKie. ©1972, 1997-2007, BE-12
- Wacky Wednesday. Illustrerad av George Booth. ©1974, 1996-2007 B-59
- Would You Rather Be a Bullfrog?. Illustrerad av Roy McKie. ©1975, 1998-2006, BE-21
- Hooper Humperdink…? Inte han!. Illustrerad av Charles E. Martin. ©1976, 1998-2006, BE-22
- Du kanske borde flyga ett jetplan! Du kanske borde bli veterinär! Illustrerad av Michael J. Smollin. ©1980, 1996-2009, B-Extra 8
- Tandboken. Illustrerad av Joe Mathieu/Roy McKie. 2000/1989, BE-25
- Ögonboken. Illustrerad av Joe Mathieu/Roy McKie. 1999/1996, BE-2
- Jag önskar att jag hade ankfötter. 1994-2007, B-40
- Försök att komma ihåg den första oktober!. Illustrerad av Art Cummings. 1977, 1997-1999, B-75
- Herr Brices många möss. (En popup-bok) BE-15
- Jag kan skriva. Illustrerad av Roy McKie. BE-Extra 2
Writing as Rosetta Stone
- Because a Little Bug Went Ka-choo, illustrerad av Michael Frith. New York: Beginner Books, 1975 1996 B-61
Film-, tv- och teateradaptioner
- Horton Hatches the Egg: en tecknad film från Warner Brothers från 1942, en tidig Seuss-adaption, där elefanten (och hans son i slutet) sjunger en populär nonsensmelodi från den tiden, ”The Hut-Sut Song” .
- And to Think That I Saw It on Mulberry Street och 500 Hats of Bartholemew CubbinsPupetoonfilmer av George Pal.
- The 5,000 Fingers of Dr. T: en långfilm från 1953, med kulisser som ser ut som klassiska Seuss-teckningar och manus av Dr. Seuss.
- How the Grinch Stole Christmas: en 1966 års tecknad tv-special regisserad av Chuck Jones för Metro-Goldwyn-Mayer.
- Horton Hears a Who: en animerad tv-special från 1970 i regi av Chuck Jones för Metro-Goldwyn-Mayer.
- Katten i hatten: en animerad tv-special från 1971 i regi av Hawley Pratt för DePatie-Freleng Enterprises och CBS.
- The Lorax: en animerad tv-special från 1972 i regi av Hawley Pratt för DePatie-Freleng Enterprises och CBS.
- Dr. Seuss on the Loose: en animerad tv-special och film från 1973, regisserad av Hawley Pratt för DePatie-Freleng Enterprises och CBS, Dr. Seuss; denna specialfilm hade katten i hatten som värd och innehöll berättelserna The Sneetches, The Zax och Green Eggs and Ham.
- The Hoober-Bloob Highway: en animerad tv-special från 1975 i regi av Alan Zaslove för DePatie-Freleng Enterprises och CBS.
- Nominerad till Emmy for Outstanding Animated Program (For Programming One Hour or Less)
- Yertle the Turtle en tv-special från 1977.
- The Cat in the Hat Comes Back and Other Stories: en tv-special med animation från 2006 av The Ink Tank
- Halloween is Grinch Night: en animerad tv-special från 1977 regisserad av Gerard Baldwin för DePatie-Freleng Enterprises och ABC.
- Vinnare av Emmy för utmärkt animerat program (för en timme eller mindre)
- Pontoffel Pock, Where Are You?: en animerad tv-special från 1980, regisserad av Gerard Baldwin för DePatie-Freleng Enterprises.
- Nominerad till Emmy för bästa animerade program (för program en timme eller mindre)
- Grinchen grinar katten i hatten: En animerad tv-special från 1982, regisserad av Bill Perez för DePatie-Freleng Enterprises, Marvel Productions och ABC
- Vinnare av Emmy för utmärkt animerat program (för en timme eller mindre)
- Thidwick the Big-Hearted Moose as Welcome: en sovjetisk animerad kortfilm från 1986, som är gjord med målarfärg på glas. Vinnare av Grand Prix vid Ottawa International Animation Festival 1988 och i Los Angeles.
- The Butter Battle Book: en animerad tv-special från 1989 av Ralph Bakshi för Turner Entertainment.
- Dr. Seuss’s ABC and Other Stories: en tv-special från 2007 av The Ink Tank
- If I Ran the Circus en kosmisk film från 1992.
- In Search of Dr. Seuss: en tv-bioproduktion från 1994 som skildrar Seuss’ liv tillsammans med hans böcker.
- Daisy – Head Mayzie: en animerad tv-special från 1995 av Christopher O’Hare för Hanna-Barbera Productions (postumt)
- Nominerad till Emmy for Outstanding Animated Program (For Programming One Hour or Less)
- The Wubbulous World of Dr. Seuss. Seuss: en TV-serie från 1996 med levande action och dockor där många av Dr. Seuss figurer medverkade, bland annat Elefanten Horton, Räven, Knox och naturligtvis Katten i hatten.
- Kids for Character: en animerad TV-serie från 1996 av Character Counts!
- How the Grinch Stole Christmas: en live-action film från 2000 (postumt)
- Seussical: en musikal från 2001 på Broadway (postumt)
- The Cat in the Hat: en live-action film från 2003 (postumt)
- Hop on Pop and Other Stories: en 2007 live-action animerad tv-special av The Ink Tank och JWL Entertainment Productions
- The Zax en 2006 2-minuters CGI-film
- Summertime: en 2007 live-action film av The Ink Tank och JWL Entertainment Productions, Thomas Entertainment och Prism Entertainment
- The Foot Book: en 2008 2-minuters Silly Symphony tecknad film, film av Walt Disney
- Horton Hears a Who!: en CGI-film från 2008 (postumt)
Fortre läsning
- Theodor Seuss Geisel: The Early Works, Volume 1 (Checker Book Publishing, 2005; ISBN 1-933160-01-2), Early Works Volume 1 är den första i en serie som samlar olika politiska karikatyrer, annonser och olika bilder som Geisel ritade långt innan han skrev någon av sina världsberömda böcker.
- Dr. Seuss From Then to Now (New York: Random House, 1987; ISBN 0-394-89268-2) är en biografisk tillbakablick som publicerades inför utställningen med samma titel på San Diego Museum of Art
- Dr. Seuss & Mr. Geisel,en biografi av de nära vännerna Judith och Neil Morgan (1995, Random House)
- The Secret Art of Dr. Geisel. Seuss by Audrey Geisel (New York: Random House, 1995; ISBN 0-679-43448-8) innehåller många reproduktioner i färg av Geisels privata, tidigare opublicerade konstverk.
- Dr. Seuss Goes to War: The World War II Editorial Cartoons of Theodor Seuss Geisel, ett urval med kommentarer av Richard Minnear (New Press, 2001; ISBN 1-56584-704-0).
- Oh, the Places He Went, en berättelse om Dr. Seuss av Maryann Weidt (Carolrhoda Books, 1995; ISBN 0-87614-627-2)
- The Seuss, the Whole Seuss, and Nothing But the Seuss: A Visual Biography of Theodor Seuss Geisel av Charles Cohen (Random House Books for Young Readers, 2004; ISBN 0-375-82248-8).
- Dr. Seuss: American Icon av Philip Nel (Continuum Publishing, 2004; ISBN 0-8264-1434-6)
- The Annotated Cat: Under the Hats of Seuss and His Cats av Philip Nel (Random House, 2007; ISBN 978-0-375-83369-4)
- The Tough Coughs as he Ploughs the Dough: Seuss tidiga skrifter och teckningar, redigerad och med en introduktion av Richard Marschall (innehåller även självbiografiskt material); ISBN 0-688-06548-1
- The Boy on Fairfield Street av Kathleen Krull. Den berättar om Dr. Seuss barndom och visar källorna till många av hans inspirationer.
Se även
- Edward Lear
Böcker och ljudkassetter för nybörjare
- Katten i hatten
- Katten i hatten kommer tillbaka
- En fisk Två fiskar Röd fisk Blå fiskar
- Gröna ägg och skinka
- Dr. Seuss ABC
- Hop on Pop
- Fox in Socks
- My Book about ME
- I Can Draw It Myself
- Oh, the Thinks You Can Think!
- Kattens frågesport
- Jag kan läsa med stängda ögon
- Oh Say Can You Say?
- Jag tänker INTE gå upp i dag!
Mall:Reflist
- Dr. Seuss Book Club för Dr. Seuss-fans.
- Seussville-sidan Random House
- Dr. Seuss biografi på Lambiek Comiclopedia
- The Register of Dr. Seuss Collection UC San Diego
- The Advertising Artwork of Dr. Seuss UC San Diego
- Dr. Seuss. Seuss Went to War: A Catalog of Political Cartoons UC San Diego